Jippie!
HEEEEJ!
Humlan visade 1/2° (av 5° (som då är blockhalt)) markering i traven, men det lär hon nog alltid göra, eftersom det bildats ärrvävnad i senan. Men imorgon blir det sadling och promenad, och håller det lika bra efter 10-15 minuter skritt från marken, så hoppar jag upp (högst) 5 minuter och känner på henne. Ska bli riktigt spännande att se imorgon!
Veterinären sa att det såg mycket bättre ut nu än förra gången (26/1), och att det läkt ihop fint! Det syntes inga sprickor runtom längre, som det gjorde förra gången! Så hon sa att jag kunde börja skritta så smått, och testa ifall Humlis ben håller (vilket hon trodde starkt på efter hur det såg ut på ultraljudet). Funkar det så är det bara att fortsätta skritta (minst) en månad på ryggen, 20 min/dag (3-4 dagar veckan, varva med skritt från marken om jag inte minns fel, har inte pappret här just nu).
Jag var så nervös att när jag hörde diagnosen så blev jag helt apatisk. Jag kunde äntligen slappna av, efter dagar av nervositet inför idag. Så jag somnade nästan... haha! Hade sovit ca 6 timmar och vaknat hit och dit i lördags till söndags natt, och söndagen till måndagen sov jag 1,5 timme bara... var alldeles för nervös! Så nervös att jag inte vågade hålla i Humlan, när de gjorde ultraljudet, för jag var så rädd att smitta av min nervositet på henne, så att hon skulle börja skruva på sig. Så Nicole fick hålla, och jag höll på att dö, ungefär. Ville inte ens vara kvar i rummet först! Men när vetrinärerna börja småfnissa om något med Humlan, så fattade jag att det inte kunde vara dåligt. Så det var väl då jag började andas igen, ungefär :P
Så nu hoppas jag på det bästa! Jag älskar dig, min vackra, vackra prinsessa!
Humlan visade 1/2° (av 5° (som då är blockhalt)) markering i traven, men det lär hon nog alltid göra, eftersom det bildats ärrvävnad i senan. Men imorgon blir det sadling och promenad, och håller det lika bra efter 10-15 minuter skritt från marken, så hoppar jag upp (högst) 5 minuter och känner på henne. Ska bli riktigt spännande att se imorgon!
Veterinären sa att det såg mycket bättre ut nu än förra gången (26/1), och att det läkt ihop fint! Det syntes inga sprickor runtom längre, som det gjorde förra gången! Så hon sa att jag kunde börja skritta så smått, och testa ifall Humlis ben håller (vilket hon trodde starkt på efter hur det såg ut på ultraljudet). Funkar det så är det bara att fortsätta skritta (minst) en månad på ryggen, 20 min/dag (3-4 dagar veckan, varva med skritt från marken om jag inte minns fel, har inte pappret här just nu).
Jag var så nervös att när jag hörde diagnosen så blev jag helt apatisk. Jag kunde äntligen slappna av, efter dagar av nervositet inför idag. Så jag somnade nästan... haha! Hade sovit ca 6 timmar och vaknat hit och dit i lördags till söndags natt, och söndagen till måndagen sov jag 1,5 timme bara... var alldeles för nervös! Så nervös att jag inte vågade hålla i Humlan, när de gjorde ultraljudet, för jag var så rädd att smitta av min nervositet på henne, så att hon skulle börja skruva på sig. Så Nicole fick hålla, och jag höll på att dö, ungefär. Ville inte ens vara kvar i rummet först! Men när vetrinärerna börja småfnissa om något med Humlan, så fattade jag att det inte kunde vara dåligt. Så det var väl då jag började andas igen, ungefär :P
Så nu hoppas jag på det bästa! Jag älskar dig, min vackra, vackra prinsessa!
Puss&Kram
Johnni
Johnni
Kommentarer är kul att få :)
Trackback